Ingen kan vara helt säker på att bilden från Manchester Citys senaste träningspass är på riktigt.

Vem drog på Balotelli västen?

Har Barry Manilow besökt träningen?

Med stor sannolikhet har Edin  Dzeko annars varit i närheten.

0 kommentarer

Italienska Galan Oscar del Calcio har under måndagskvällen delat ut priser.

Här är Årets Lag 2011 i Serie A:

Årets Lag:

Handanovic

Maggio      Thiago Silva      Nesta (delat med Ranocchia)      Armero

Boateng      Motta (delat med Marchisio)

Hamsik

Ibrahimovic      Cavani      Di Natale

Min Kommentar:
Underbart att Handanovic nu har tagit steget och blivit en stor målvakt. Gamle Udinese-ettan De Sanctis utmanade, men jag har bäst minnen från Buffons höst. Vilken comeback! Abbiatis fjolårssäsong var helt outstanding.

Maggio och Thiago Silva är inte mycket att kommentera. ‘Super Bike’ har varit helt outstanding på kanten och Thiago Silva är i nuläget den mest nonchalant överlägsne mittbacken i toppfotbollen. Kul för Nesta som idag är ett bra komplement till Silva, men inte längre med samma fart. Barzagli har varit bättre än Milan-försvararen. Banatia också är min känsla. Däremot Armero. Armero! Så kul att han får uppmärksamhet för sitt hästjobb i Udinese, i båda riktningar.

Prinsen och Thiago Motta bakom Hamsik. Hmm. Alla tre är bra, men ingen av dem har varit så lysande hela året. Hamsiks år räcker nog ändå för att kvalificra sig, trots att det finns mer i honom. Prinsen är ojämn. Han varvar otroliga mål och fina löpningar med mindre kvalificerade tekniska insatser och nonchalans i defensiven. Ett pop-val. Thiago Motta gläder mig. Han gick in i en personlig kris efter skadan i Barcelona och levde osunt. Att han är tillbaka idag är som en vacker saga. Det värmer ett människohjärta att se att en så uträknad kille kan vara här nu.

Ibra – Cavani – Di Natale. Fanns det några andra konkurrenter? Knappast va?

Oscar del Calcios övriga vinnare:

Bästa Tränare: Mister Massimiliano Allegri (Milan)

Första utmanare: Francesco Guidolin (Udinese), Walter Mazzarri (Napoli)

Bästa Målvakt: Samir Handanovic (Udinese)

Första utmanare: Christian Abbiati (Milan), Morgan De Sanctis (Napoli)

Bästa Försvarsspelare: Thiago Silva (Milan)

Första utmanare: Andrea Barzagli (Italien), Mehdi Benatia (Udinese)

(Hur kan de här två inte ha platsat i Årets Lag?)

Bästa Utländska Spelare: Zlatan Ibrahimovic (Milan), också utsedd till Bästa Spelare.

Första utmanare: Edinson Cavani (Napoli), Samuel Eto’o (Inter)

Bästa Domare: Nicola Rizzoli

Första utmanare: Paolo Tagliavento, Paolo Valeri

Bästa klubb: Udinese

Flest poäng: Milan (80)

Bästa Målskytt: Edinson Cavani (Napoli, 28)

Vad tycker ni?

0 kommentarer

Måndag och en vecka kvar tills jag drar iväg till Las Palmas. Mörkt, dystert och de flesta dagar ser likadana ut här hemma. Känner du igen dig? På den här sidan jordklotet behöver vi mer sol och mer vitaminer vid den här tiden och jag planerar en 4-dygnsresa med sol, träning och bra mat för att få skjuts in i februari.

Nej, visst är just klubben Manchester City för den som vill koppla ett samband mellan spelarens lön och Man City-supporterns ekonomiska insatser inte det bästa exemplet, men i det stora perspektivet så är det ju så. Det är ju TV-licenspengarna idag som är grundplåten i den ekonomiska verksamheten. Det är merchandising och matchbiljetter och i slutändan alltid supportern som bidrar till att lägga grunden i en klubbs ekonomi. I just City så är ju ägarna mer delaktiga än någon annanstans just nu, men man bör ju sätta in allt i sitt sammanhang.

Det är ju intresset och engagemanget för spelarna som gör att marknadsvärdet på toppfotboll är så högt. Det är intresset och engagemnaget som driver upp priser på matchbiljetter och TV-abbonemang. I det stora sammanhanget är det marknadsvärdet som gör att shejkerna kliver in och spenderar stora pengar i klubbar som Man City. Vårt engagemnag, supportrars engagemang, i kombination med spelarnas egna insatser, gör dem såklart till stora stjärnor. Utan intresset, ingen medial fokus, ingen stjärnstatus.

Man måste se till helheten. Det jag visade igår var ju bara ett litet klipp som man inte kan döma en eller annan spelare på, men visst är det underbart med spelare som har insett att en liten gest kan ge alla de här supportrarna en glädjestund, dom som troget stått där och väntat för att om möjligt få se spelarna ta den där lilla vandringen från bussen och in på arenan?

Jag kände sympati för Spurs igår. Typiskt för hela klubben när det kommer till ligaspel att Defoe ska bomma det där läget på tilläggstid och att Balotelli till slut skulle få det där läget att avgöra. Jag tycker Spurs ofta är värda mer, men samtidigt blev det lite av en revansch efter att Tottenham sänkt Citys hopp om en plats i Champions League just i Manchester våren 2010.

Det finns spelare som växer med större matcher. Mario Balotelli tycker jag skulle ha varit utvisad för stämplingen på Scott Parker. Sett till Balotellis historik så råder det ännu mindre tvivel om att han riktade den där sparken med uppsåt att träffa sin motståndare.

I varje match dyker det upp ett par nyckelsituationer där domaren, som i detta fall, fäller eller friar. Situationen dyker upp och är snabbt överspelad, domaren måste kontrollera sitt eget temperament och snabbt avgöra vad som är rätt och fel. Vid straffsituationen dömde han rätt, men när Balotelli fick sitt gula kort blev han hårt straffad.

För ett tag sedan klev Balotelli in med en arm aningen högt mot Liverpools Sktrel:

Skrtel valde att lägga sig ner och vrida sig i plågor för att få Balotelli utvisad. Även denna gång hade Balotelli redan fått ett gult tidigare, men denna gång blev han för hårt straffad med utvisning som följd. I traditionell engelsk fotboll, som numera är på utdöende, hade spelet bara fortlöpt och det där hade betraktats som en vanlig närkamp.

Sådär är fotbollen. Tränare Mancini har varit uppriktig i media, men låtit lite gnällig på slutet då han fick se Kompany utvisad och avstängd i mötet med Man United i FA-cupen, men där motståndaren Glen Johnson friades helt i mötet med Liverpool strax därpå.

De stora matchernas man

Mario Balotelli lämnade ett fördumsfyllt Italien där han som barn blev bortlämnad av sina biologiska ghananska föräldrar på Sicilien, till familjen Balotelli i Brescia-regionen, och hans uppväxt har varit hård och lärorik. Extremhögern har starka fästen i nordöstra Italien och när Super Mario väl fått representera sitt land har han blivit trakasserad av sina egna.

I sin blott andra landskamp, mot Rumänien i oktober 2010 i österriskiska Klagenfurt, hade ett hundratal högerfanatiska supportrar tagit sig dit och med banderoller protesterat mot ett multi-etniskt landslag. Budskapet var tydligt.

Den andre april 2006 då han gjorde sin första professionella match som 15-åring för Lumezzane i Pavova började publiken bua så fort han kom in på planen. Juventus-fansen höll en gång upp en banderoll med budskapet ‘En svart kan inte vara italienare’.

Med Marios uppväxt som fosterbarn, med så många som velat stjäla hans glädjestunder, med så många som hela tiden försöker hitta ett sätt att få honom ur balans så reagerar han ofta fel.

Why always you?

Jo, du är en spelare och en människa med de flesta extrema av egenskaper. Men framförallt är du de stora ögonblickens man, de stora matchernas man och så gör du, precis som igår, dina segerintervjuer i bar överkropp.

0 kommentarer

Manchester Cty anländer till arenan inför mötet med Spurs.

Mario Balotelli är den första som upptäcker kameran. Kun Agüero vinkar också till publiken. Fansen. Dom som i slutändan betalar lönen.

Super Mario må ha det lynnigaste av psyken, präglad av en tuff uppväxt, men ofta visar han att det finns ett stort blodrött bultande hjärta där inne.

0 kommentarer

Fredag förmiddag och kroppen värker skönt. Igår ett pass med Gladiator Ice, idag squash med Freddan och imorgon ska festfixaren Johan Petré få gå en timma i glasburen mot mig uppe på Kungliga.

Jag är ingen stark träningsprodukt under mitt vuxna liv, men jag har vaknat till. Det började för knappt tre år sedan när jag kom hem efter en Italienresa. Vi reste ner ett gäng vänner i vanlig ordning och när jag kom hem och såg mig i spegeln såg jag de svarta ringarna under ögonen. Magen var rund och trind och ur lungorna kände jag hur röken låg kvar.

Mat, alkohol, cigg och ännu mer mat, rökning och goda viner. Det kan vara ok att ta ett glas vin eller ett par men att leva sådär som på våra resor eller som vi tenderar att göra på somrarna är inte ok.

Jag lade ner snusandet för snart fem år sedan, ciggen lade jag bort sommaren 2010. Min nya gymperiod inleddes i höstas. Jag kör ett par pass i veckan minimum och tänkte öka till tre. Tennis brukar jag köra nån gång veckovis men jag tänkte spela mer nu. När det gäller squashen så lirar jag så mycket jag kan.

Min kiropraktor säger att min rygg och nacke kommer att ta ett eller två år att få bukt med. Ett långt och strävsamt jobb har inletts. Han säger att min tid med ‘spurtidrotter’ som ung har satt sina spår.

- Spurtidrotter, med mycket start och stopp så som fotboll och innebandy eller racketsporter, säger han. Det har gjort att dina höftböjare har ‘dragit ihop sig’.

Jag har fått några otroligt jobbiga stretchövningar för att sträcka ut höftböjarna. Varje dag ligger jag på soffan eller sängen och sträcker ut. Inte nog med att jag fick glasögon i våras. Att bli gubbe sätter sina spår, men nu ska gubben bli fräschare än nånsin. Det var på tiden.

*****

Inter får kritik för sin destruktiva fotboll efter sju raka vinster. Inter har historiskt sett alltid varit som bäst när laget har haft en strikt defensiv approach. Ända sedan Grande Inter vann två raka Europacuper på 60-talet med Helenio Herreras catenaccio. När Inter vann scudetton 1989 släppte den tyska upplagan av Inter in 19 mål på 34 matcher.

När Mancini tog över blev Inter lyckosamma först då han fick laget organiserat defensivt. Sedan kom betong-Mou. Tränare som Leonardo kommer aldrig att vinna titlarna, och även om Ranieri inte heller är den som vinner titlarna så har Inter ändå hittat tillbaka till sin rätta mentalitet.

*****

Jag fick äran att kommentera Il Derby della Madonnina och El Clasico inom loppet av bara några dagar. Jag får vara tacksam.

*****

En 38-årig Genoa-supporter ligger på sjukhus efter att ha blivit skadad i strid med en polis. Det stärker ju inte polisens och statsmaktens förtroende direkt. Allt oftare står supportrarna upp mot statsmakten i ett förtroenderubbat Italien. I detta fall har jag inte läst på detaljerna runt detta enskilda fall.

*****

8-9 spelare i världslagen som presenterats av FIFA, UEFA, FIF-pro-spelare i Barcelona eller i vissa fall Real Madrid. Real Madrid har haft råd att ha Kakà på bänken under flera säsongers tid nu. För bara ett par år sedan dominerade Premier League Europa, men på bara ett par år ser vi att bara Wayne Rooney och Nemanja Vidic gör anspråk på en plats bland världens stora spelare från den ligan. För egen del kan jag tycka att Robin van Persie och David Silva bör vara där också, eller varför inte Vincent Kompany? I Italien är det idag bara Thiago Silva som tar plats bland de stora.

*****

Fotbollen saknar den gentlemannaanda som finns i exempelvis rugbyn.

Järnet nere på planen, fans som festar tillsammans och efter matcherna en gemensam bankett. Pepes skådespel och fula tilltag mot Messi känns tyvärr typiskt för hur hur dagens fotboll ser ut och det är framförallt de latinska rötterna som ger fotbollen det ansikte som vi ser idag.

Vi i lilla FC Andrea Doria får göra det vi kan för att komma närmre rugbyn. Nånstans måste vi börja!

0 kommentarer

- Jag borde nog ha börjat på TV tidigare hörrö, säger den gamle mannen och filar litegrann på sin racket.

Vi står i Kungliga Tennishallens omklädningsrum och den äldre mannen heter Mats Strandberg och går snart i pension på Radiosporten.

- Men jag kommer jobba vidare en del. Men det där med att kommentera i TV på S24 är kul, hörrö. Jag borde nog ha gjort mer av det. Känner jag nu. Tror jag.

Mats Strandberg är en av mina äldre kollegor som går i pension nu. Han kommenterade de klassiska tennismatcherna på 70- och 80-talet. Sånt riv och slit var det efter Björn Borgs matcher att ett par av grabbarna på radion blev osams och pratar inte än idag. Alla ville kommentera Björn Borg.

För egen del minns jag Edbergs och Wilanders klassiska matcher i Grand Slam-turneringarna, hur man kunde vakna och lyssna på Strandbergs Melbourne-referat innan frukost, eller hur jag fick genomlida Edbergs tunga förlust mot Stich 6-4, 6-7, 6-7, 6-7 utan att tappa serven i Wimbledons semi -91. Mats Strandbergs röst var alltid där. Jag brukar berömma ‘Strogge’ för dom där referaten och åren tillsammans med Björn Hellberg.

Jag hörde Lasse Anrells röst på radio nyligen. Lasse är en av de kollegor som varit mycket generösa i sina omdömen om mig och ett år utsedde han mig till årets sportjournalist i Aftonbladet med en fin text på en helsida. Jag har aldrig tackat för den, men tack Lasse får jag skriva här. Tack.

Lasse berättade i radion att det skönaste med att sluta blir att slippa fanatiska anhängare av diverse lag som trakasserat honom. Fanatiska anhängare av fotbolls- och hockeylag ser i sin omvärld bara fans överallt. Pappa är fan, busschauffören är fan, lärarinnan är fan, alla är fans. Så är det ju till stor del i andra kulturer, att många är anhängare av ett eller annat lag, men i Sverige ser det inte riktigt ut så.

Om Lasse skrev en kritisk text om hur det såg ut i en av våra svenska toppklubbar i fotboll kunde det hända att han kände sig hotad av fans som trodde att han ‘var ute efter’ deras klubb. Nu slipper Lasse känna så där mer, då även herr Anrell börjar närma sig pensionen. Men först ska han visst få rida häst.

Det är klart att det händer mig också. Det finns dom som tror att man håller på Real Madrid när dom gör 1-0 och man skriker som en tok, och sen håller man plötsligt på Barca när det blir 1-1. Det är ju inte så logiskt. Vi är ju inte där som fans utan för att kommentera matchen och det är en stor skillnad.

Det var rörande att se min gamle kollega Arne Hegerfors på Idrottsgalan. Jag var fortfarande i Milano då den sändes, men har kollat SVT Play sedan jag kommit hem. Arne och jag har suttit och pratat livet i många timmar i min bil då jag jobbade på Canal+. Eller låt säga Arne pratade livet och jag körde bilen.

Arne är också en av de kollegor som varit generös mot mig och det är jag också tacksam för. Tack Arne. I Expressen i somras sa han att jag är en av dom han uppskattar iinom vårt lilla yrke, men att jag fortfarande har mycket utveckling kvar.

Just när jag läste det såg det lite kul ut, men det är ändå skönt att höra ändå efter 19:e året i den här branschen att jag fortfarande kan utvecklas, för det är ju till stor del det livet handlar om.

0 kommentarer

Arlanda Express strax efter halv sju på morgonen. En sen kväll slutade med hällregn i Catania och det var nog rätt av huvuddomare Tagliavento att blåsa av matchen mot Roma. Bollen studsade knappt och det var lätt att tänka tillbaka på Perugias heroiska vinst i slutomgången i maj 2000.

Den gången var det Lazio som kunde tacka en viss Calori.

* Undrar just vad min icke-biologiske men tillika lillebror Runar tänkte i regnet på Massimino ikväll då han hälsade på Flygplanet..

* Paul Scholes fick göra mål igår. Too good to be true. Scholes är värd allt.

Il Derby della madonnina väntar i Milano. Wesley Sneijder sitter plötsligt som en joker på bänken, Diego Milito har vaknat till, Inter börjar få tillbaka sin rikitga elva och Ranieri har börjat få fas på laget. Fem raka segrar. Ändå tror jag att det viktigaste för Inter är att laget får en bra start i den här matchen ikväll. Milans possessionspel kommer säkert att börja ta över allt mer och då gäller det för Inter att sitta med ett hyfsat resultat i inledningen när Milan börjar rulla.

* Silvio Berlusconi gick in och stoppade Pato-affären. Ibland är det bra att ha en omsorgsfull pappa, Barbara.

*****

När det vankades middagar och annat trevligt igår gick jag ner och gymmade. Jag var fokuserad i september och oktober men tappade sedan lite framåt jul. Nu är det dags att gå in i fyra månaders hårt tränande innan de större jobben börjar i maj och juni igen. Det känns stimulerande. Jag går hos kiropraktor nu också, för att få ordning på min nacke, men även korsryggen som varit dålig i cirka två decenniers tid. Det blir en lång väg för att bli helt fräsch.

Nu sitter Snobben nere i Milano och väntar in mig. Han har haft en weekend med frugan där nere och jag unnar honom allt. Jag är mycket glad att få jobba med en så kompetent och lojal medarbetare.

*****

Om inte Thiago Silva kan starta så är det faktiskt fördel Inter. Förresten, kan det vara färdigsnackat för Milan i Tévez-affären eller kliver Inter in? Kom ihåg att han inte kan spela i CL vilket devalverar hans värde en hel del. Det är ju i vår det gäller!

Allegri har förlängt med två år och det är bara att gratta Milan. Spelet är toppklass och de enda lag som tydligt känns starkare än Milan i Europa just nu är Barcelona och Real Madrid. I februari väntar Arsenal..

0 kommentarer

Igår blev jag utkallad till ett slott på landsbygden.

Vaför? Jo, för att träffa mig själv.

Den här mannen ledde som konferencier en gala i en kopia på min EM-kostym 2008. När han klev av scenen igår stod jag där i en likadan kostym. Det blev hyfsat skön respons på publiken kan jag tillägga.

Vad härnäst? Jag som Arne Hegerfors i radio? Ja, kanske det.

0 kommentarer

Vintern är så grå att den påminner om hösten och vid den här tiden på året brukar jag ge mig av mot södra breddgrader. Kroppen skriker efter sol och det räcker inte med vitaminer och fiskoljor. Milano väntar runt hörnet, men även om det är en fantastisk resa så är det inte ett besök i ett soligt paradis.

Jag brukar sällan deppa, men jag märker hur vintern tynger mina axlar och just nu är det bara att sikta på att besöka gymmet så ofta som det bara är möjligt. Å andra sidan så sporrar det.

Jag läser vidare i boken om Ibra. I fjärde kapitlet tar han sig in i MFF. 1999 är året då mycket händer för honom och mig parallellt. Han är på väg mot ett genombrott och jag minns hur jag flyttade till Stockholm för att jobba på Canal Plus. Kanalen sökte ‘en ny Arne Hegerfors’.

(Nu sjunger Tracy Chapman ‘Telling Stories’ för mig från ‘Pavarotti and Friends’. Jag såg det evenemanget i Modena när artister som Lionel Richie och Bono besökte Lucianos hemstad. Jag minns hur jag älskade att höra Richies ‘Easy’. Brian May sjöng ‘Too much love will kill you’.

Tracy Chapman såg jag för några år sedan i Taormina på Sicilien där hon uppträdde i en ruin på en klippa ovan vattnet, och bakom henne såg man bara hav.)

På Canal Plus fick jag mest leda fotbollsprogram och det tog lång tid innan jag fick chansen att kommentera. Jag ville så gärna referera matcher igen efter att Bengt Grive givit mig chansen att kommentera OS-hockeyn i Nagano och fotbolls-VM i Frankrike ’98. I studion som programledare fick jag minimalt med tid i körschemat och jag hade till en början svårt att ta den plats och det utrymme som krävs för en programledare. Jag ville att mina gäster skulle få det stora utrymmet. Det var dom som skulle synas.

Själva kommenterandet gick väl sådär när jag plockade upp det. Jag hade mycket att jobba på men jag kände nånstans att jag visste hur jag ville att det skulle låta och vad jag ville förmedla. Jag ledde Supersöndag tillsammans med Pierre Jonsson nåt år därpå innan jag flyttade till Italien.

Zlatans bok hade mycket väl kunnat heta ‘cykeltjuven’. Han fortsätter vara så innerligt uppriktig och det ger en ‘naken’ bild av hur han har uppfattat sitt liv. Boken får ett djup. Tänk hur han ska ha kännt sig där 1999. Jag satt i Ludvika den våren med Niclas Kindvall, Dejan Pavlovic och Mats Lilienberg, supertrion som skulle skjuta SM-guld till Malmö. Det slutade med degradering till Superettan. MFF spelade svenska cupen i Ludvika och ‘Oves grabb’ skojade om att Dejan Pavlovic byggde modellflygplan i min intervju. Idag är ‘Oves grabb’ en av mina närmaste vänner. Vi har till och med spelat fotboll i samma lag.

*****

Det sägs att ‘Turboman’ debuterar för Napoli ikväll. Wow!

*****

Manchester City har hamnat i en svacka och det som såg ut att kunna gå mot en rekordsäsong kan nu sluta i ingenting alls. Förlust mot Liverpool i ligacupen, men spelschemat i England talar fortfarande för City. Många av toppkonkurrenterna kvar att möta på hemmaplan i Manchester.

*****

Barcelona mot Osasuna i Copa Del Rey ikväll och snart dags för Real – Barca igen i den spanska cupen. Mourinho måste börja bli lite trött på Barca vid det här laget..

*****

Derbyt på söndag blir ‘il Derby di Tévez’. Vart hamnar han egentligen? Idag flyger Galliani till England för att förhandla. Men hur blir det med Patos framtid?

*****

Antonio Conte har bett om att få se Giovinco återvända till Juve nästa år. Kan ‘Atommyran’ hålla upp sin nivå?

0 kommentarer

Lunch med Boris på nya Central-hotellet mittemot Casinot. Stekt fläsk med löksås, alltid bättre på Tennstopet men ändå. Jag behöver bara korsa Norra Bantorget för att ta mig dit.

Boris bor i Åre, har lirat fotboll högt upp i seriesystemet och har gjort en match för Doria. Trots att han är 40 bast är han fortfarande bra tränad. När han kom in mot IFK Lidingö förra hösten var han bäst på plan i fem minuter. Sen drog han en baksida. Både Boris och Slitvargen höll ihop mittfältet den där höstdagen 2010, men Slitvargen förstörde sin rygg. Han lider fortfarande av smärtorna.

Det mesta är kirrat med lyan och kontoret är det som är kvar att komplettera.

Jag läste om Roland Nilssons öde i Köpenhamn. Jag har själv åkt ner och sett FCK vid några tillfällen de senaste åren. Dansk fotboll bygger på samma mentalitet som den holländska, ofta 4-3-3 och offensiva ytterbackar, ofta två mot en-lägen på kanterna och snabba vändningar i sidled för att överraska motståndarna. Passningsspelet prioriteras ofta på ett helt annat sätt än i Sverige.

Jag satt i Malmö i våras så länge jag var ute på de allsvenska arenorna och fick se HBK spela sin fina, nätta, katalanska passningsfotboll mot MFF. MFF hade just blivit av med sin Pep till Halmstad och nu var det hemmalaget som spelade med mindre bollinnehav, då utan den viktigaste länken Ivo Pekalski, med rakare anfall, ett mer böljande, chansartat spel och utan den identitet som hade tagit laget till SM-guld.

Jag minns när jag fick kommentera MFF på plats under guldåret. Tydligheten i spelidén, tålamodet i bollrullandet, ett lagbygge där alla drog åt samma håll. Roland Nilssons första succé som tränare tillkom med en metodik som han själv inte hade byggt upp. Så fort Pep var borta började Rolles lag att spela mera svenskt/brittiskt igen och där nånstans dog MFF:s nyvunna identitet och där nånstans upphörde framgångarna.

MFF hade kvalitén att spela det där spelet. MFF var ett topplag, som gjort för att styra matcher och det var naivt att tro att det gick att spela på samma sätt med HBK, med få poängspelare, med en handfull oprövade spanjorer och med Pep som huvudtränare. Han var som gjord för det där uppdraget i Malmö, och att vara huvudansvarig är ett stort ansvarstagande som tar tid att anpassa sig till. Att hitta sin egen ledarstil kan ta hela energin.

Jag berättade för mina danska vänner som också spelat toppfotboll att Rolle inte kommer att bli långvarig i Danmark, dagen då han signade. Det MFF som danskarna hade scoutat var långt ifrån det lag, det spel, som Roland byggt upp.

Och så en sak till. Bara faktumet att Rolle valde att jobba med Hans Gren gör ju att man undrar hur han resonerade. Fotbollssverige är litet och av allt jag fått höra om Hans Gren så ska han vara glad om han får jobb igen.

0 kommentarer